I found this review from Uppsala... Not very good.. But you know what?, I thought we were better than ever on that gig.. and we´ve done some really shitty gigs in the past ;)
Discuss your brains out!

CRASHDÏET – Flustret, Uppsala, 11 mars 2011

Skrivet av Claes Wiberg @ criticalmass.se

2011-03-16 20:34

Men så var det då dags, denna gång med Simon Cruzpå vokaler och konsonanter, och med tredje albumet "Generation Wild" i bagaget. Emedan jag varit smått skeptisk mot den plattan, aå har den växt en hel del i mina öron sedan den släpptes (även om jag fortfarande hade föredragit en mindre polerad produktion), så det här borde rimligen kunna bli ett bra gig, tänkte jag. En sak jag funderade över var dock hur CRASHDÏET skulle fungera på en lokal med 25-årsgräns, då de med stor sannorlikhet har större delen av sina beundrare bland folk som är yngre än tjugofem fyllda. Skulle det bli lika bra som de gånger jag sett dem tidigare? Nej, inte riktigt. Precis som jag gissat var lokalen inte direkt fullsmockad, och det är ingen vild gissning att det berodde på den i sammanhanget relativt höga åldersgränsen. Man hittar helt enkelt mer ös och fanatism bland de yngre kidsen, och det var uppenbart att det påverkade konserten denna kväll. Framträdandet i sig, som i huvudsak bestod av sentida material, var det inga större fel på – framförallt imponerades jag av hur pass tonsäker Simon var, trots helt vanliga öronproppar (om ni har lite koll på sådant där, så vet ni att om man som sångare begagnar sig av vanliga proppar, så hör man sig själv i skallen på ett sätt som inte direkt gagnar tonsäkerheten; därav in-ear-systemens popularitet med deras mix rätt in i hörselgången). Men det tände inte till riktigt från publikens håll, vilket ledde till att bandet inte heller tände till ordentligt. Om inte publiken går bananas, och/eller är för fåtalig, så är det inte helt lätt att göra det fullt ut själv heller. Det var bra, men inte jättebra. Shit happens. Bäst denna kväll: "So alive", "Chemical" och "Caught in despair". Inte minst imponerade den utmärkta stämsången; långt bättre presterad än de gånger jag sett bandet tidigare. Rutinen börjar väl göra sitt till, antar jag. Mest sällsamma notering för aftonen: en lirare som tyckte att det sög att Simon skulle sjunga, och inte Dave. Alla får ju givetvis tycka vad de vill, men jag kunde inte låta bli att undra varför snubben ifråga gick dit om han tyckte att Simon var dynga...? Helt okej afton, med tanke på de icke-optimala förutsättningarna. Men jag tror definitivt att CRASHDÏETMk. III kan bätttre.